tisdag 11 juli 2017

Ingen nöd alls!

Här sitter jag nu i min ensamhet. Fast det är helt ok. Mer än ok faktiskt. Jag har en underbar utsikt som jag inte kan se mig mätt på. Jag har kylen full med fantastiska grönsaker och annat gott. Jag har kaffe och vatten och vin. Jag har sol och värme. Jag har böcker, yogamatta och promenadskor. Jag har musik, fågelkvitter och syrsors läte. Jag har en pool. Jag har semester.

Sade jag att jag en underbar utsikt?


Min middag idag. Kommer kanske att leva på detta några dagar. Möjligen. Troligen. 


Ja, här sitter jag alltså utan att det går någon som helst nöd på mig. Nu väntar jag bara på att jag ska landa på riktigt i detta. Väntar på att den instinktiva reflexen att hela tiden göra något (diska, plocka undan, planera, gå ner till poolen, gå upp från poolen, hämta något, ta en promenad, läsa en kvart, komma på att något annat än läsa ska göras...)  ska lägga sig. Väntar på att min hjärna ska sluta anpassa sig till saker omkring mig och bara bli jag. Sluta med allt och bara bli Susanne. Vem hon nu är...? (Bäst jag stannar där, kan bli djupt det där känner jag) 


Vi pratar om mitt franska badrum istället. Som verkligen är superfranskt. Älskar det. Slitet och ganska fult men samtidigt ganska fint. 

Nu ska jag öppna ett nytt dokument och skriva helt utanför bloggen och leka författare på riktigt. Får se vad det kan bli...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar