tisdag 2 augusti 2016

Tidig Susanne


Tänk vad är det med mammor och deras barns egenproducerade alster? Av extremt varierande kvalitet och verkshöjd dessutom. Att ha dessa föremål framme strax efter själva tillverkningen är väl en sak och kanske dessutom ett krav någonstans för barnets självkänsla. Och kanske är du en smula stolt själv också över vad din lilla telning har lyckats åstadkomma. Så klart.

Jag och sonen var hemma hos mormor/mamma i dag och fick smaskig middag och lite mysigt umgänge. Vi bytte lite saker med varandra också som brukligt. Dvd-filmer, mat, smycken, äppelpaj... ja lite så brukar det se ut.

Så helt plötsligt ser jag dem... Ja, jag har väl sett de stå där förut förstås men inte riktigt reflekterat över det. Men alltså - vi pratar 40 år! Jag kan väl ha varit 8-10 år när jag skapade dessa...varelser...

En liggande kanin.
En...städerska...? Eller...?
En blomsterflicka.

Och där står de. Fortfarande. Bra kvalitet uppenbarligen. Ja, de är faktiskt tillverkade av lera som har bränts i ugn och allt. Kaninen är till och med bränd med färgen så att det blev som glasyr. De andra är målade och lackade.

Lite gulligt ändå. Och rörande. Att de fortfarande står där på första parkett hemma hos mamma. Ja, bra för självkänslan helt enkelt. Även vid 49.

Och då har ni inte sett Megasen. Ska fota honom nästa gång :-)



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar