lördag 27 augusti 2016

Livet

Ni som känner mig eller som har läst här ett tag vet att när det blir tyst på bloggen så är tillvaron inte på topp. Inte så att något dramatiskt har hänt eller att jag är sjuk eller så utan bara... inte på topp.

Drabbat av livet kanske. Livet går ju upp och ner. 

Jag brukar bli lite trött och låg i september. När jag för några år sedan var på ett besök på vårdcentralen så tittade min läkare i min journal och konstaterade att jag varje september de senaste åren hade sökt för diverse diffusa symtom som trötthet mm. Jag är väl en sån sort helt enkelt. Bara att åka med. 

Men nu är det ju inte september ännu utan faktiskt fortfarande augusti. Men ändå. 

Möjligen har livet nu dessutom satt sig i min rygg. Låsningar, ryggskottsvarianter och stelhet har avlöst varandra senaste tiden. Har nu varit hos kiropraktor två gånger och knäckt mig tillrätta. Men det tar ju ett tag innan det har lagt sig och just nu under pågående behandling blir det lite inflammationer och ömhet. Jympaförbud har jag också :-(

Försöker ändå att bara vara i detta lite låga, trötta, ömma tillstånd. Inte dra några växlar på det. Inte grotta i roten. Bara vara. Det går över. Kanske är det till och med lite skönt att bara köra på de låga växlarna. Cruisa fram i tillvaron och i tankar istället för att gasa för fullt på livets racingbana. 

Nästa helg tar livet med mig till Spanien tillsammans med mina två underbara ungdomar. Sol, värme, pappa och bara vi tre. Så efterlängtat. Så nödvändigt. Så rätt. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar