söndag 14 februari 2016

Doften av snö

Det sägs ju att doftminnen kan vara starkare än andra minnen. Eller att dofter åtminstone hjälper dig att minnas saker eller tillfällen i livet. En doft som jag har väldigt starka minnen kring är doften av snö. Vadå, snö doftar väl inte, tänker du kanske nu. Men se det gör den. När temperaturen kryper ner under -10 och snön ligger som en vitt täcke så doftar det något alldeles speciellt. Det doftar vinter, kyla, snö och friskt och härligt. Den doften är för mig förknippad med en hel massa minnen.

Ett av de starkaste snöminnen jag har är från slutet av 70-talet när jag, mamma, min moster och mina två kusiner yrvakna och stela kliver av bussen på torget mitt i Piteå. Det är tidig morgon och vi har precis spenderat en hel natts färd från Stockholm. Mörket ligger kompakt och det är alldeles tyst och stilla. Det är som  om ett lock ligger över hela staden. Jag drar in den underbart klara och kalla luften i lungorna.  Näsborrarna klibbar ihop sig av kylan och andedräkten ligger som en moln omkring mig. Det knarrar högt av mina första steg på den kalla snötäckta marken. Ögonen är torra av den bristfälliga sömnen och jag huttrar.  Sedan ser jag henne.  Röken från hennes cigarett stiger spikrakt upp mot himlen där hon står bredvid sin metallic blåa Folkabubbla som går på tomgång för att hålla värmen. Mormor. Hon möter oss med varma kramar och hon luktar cigarett och kaffe.

Vi klämmer in oss allihop i den lilla bilen och packningen pressas ner i fronten (eftersom motorn sitter där bak). Någon väska får ligga över våra knän. När vi närmar oss mormors hus så dyker den välbekanta vyn upp av vägen som ligger rak, kantad av villor i senapsgult tegel och spetsgardiner i alla fönster och längst fram ett hus med en farstukvist och där svänger vägen och sedan tar vi första höger ner för den branta grusade uppfarten.

Hemma i huset sitter mormors sambo i köket med en kopp kaffe och puffar på sin pipa. Han har precis slagit ihop sin dagbok där han varje dag för anteckningar om väder och vind.  Det har under årens lopp blivit ganska många svarta anteckningsböcker och de förvaras allihop i ett klassiskt hörnskåp i björk som står i köket. På morgnarna när vi tassar ner i köket ligger cigarettröken redan som en tät dimma och kaffet är upphällt på termos.

Köksklockans tickande. Lukten av pip och cigarettrök. Drivorna med snö utanför huset. Sportlov hos mormor i Piteå i slutet av 70-talet. Och det är doften av snö som är starkast.

1 kommentar:

  1. Jag förstår dig jag har också upplevt dom där dofterna i Pyteå
    och även i Pite-Byske där hon bodde först. Det är kul med minnen.
    Hälsningar PAPPA.

    SvaraRadera