tisdag 12 januari 2016

Löften är väl till för att brytas...?

Åtminstone nyårslöften menar jag. Andra löften som du tex ger människor omkring dig, måste ju hållas. Men nyårslöften? De får väl, eller snarare SKA väl brytas? Annars är det liksom ingen sport. Frågan är bara när det är ok att bryta. Hur lång tid måste gå? Är 12 dagar för kort..?

Skit samma, 12 dagar tog det att landa i verkligheten och inse att man är som man är. Är man (ok JAG då) en sån som är glad en dag och trött och deppig nästa och lite halvpigg den tredje och riktigt djävla irriterad den fjärde och så en solstråle den femte... ja, då är det bara så. Inget som ett nyårslöfte och dravel om att le oftare och fokusera på allt som funkar och allt fint och bra omkring mig och bla, bla, bla... kan göra något åt på en vecka.

Nope!

Det är bara att hålla i sig och hänga med i svängarna och inte fatta alltför omvälvande beslut just de dagar när den inre solen inte skiner och passa på att njuta de dagar den gör det.

Det är bara att "bryta ihop och gå vidare" som någon klok har sagt någon gång.

Hur som helst, årets nyårslöfte är härmed officiellt brutet. Skönt att ha det gjort i alla fall :-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar