April, april...

... sade våren och visade sitt rätta jag igen. I skepnad av vinter! Fast då kan jag upplysa våren om att det inte är april förrän i morgon. Men det är nog lönlöst, aprilvädret är redan här oavsett vad jag har att säga om saken.

Men hellre aprilväder nu än till påsk. Till påsk får det gärna vara alldeles perfekt lagom vårvarmt och lite soligt för vi ska bygga altan. Jådå, så är det. Altan ska det bli. Ett nytt fint trädäck ska maken och jag snickra ihop. Ett litet avbrott för släktmiddag här hemma blir det också. Och kanske ett litet avbrott för påsklunch hos vänner. Men annars blir det skruvdragaren och sågen i högsta hugg.

Men vi har ju en helg innan dess. Denna närmare bestämt. Det blir inomhusaktiviteter mest hela helgen skulle jag tro. Jag ska strax iväg och leda core och senare i eftermiddag ska vi spinna för en god sak. "Spinn of Hope". Två timmar i spinningsadeln till förmån för barncancerfonden. Och ikväll ska det ju släckas i en timme. Har inte bestämt mig ännu vad jag egentligen tycker om den saken. Jag återkommer med en åsikt.

Inbrott på Costa Blanca!

Om ni undrar vad som har hänt med "Berts Dagbok", alltså min käre pappas blogg som inte har uppdaterats på en hel vecka, så kan jag meddela att han inte har någon dator att blogga från längre.

De har nämligen haft INBROTT.

På NATTEN.

När de låg och SOV!!

Fruktansvärt obehagligt måste jag säga. Att någon eller några tar sig in och rumsterar om och tar saker med sig när du ligger och sover. Vad händer om man vaknar i det läget?? Kliver man upp och stolpar ut i vardagsrummet och skriker; Hallå där vad håller ni på med?? Eller smyger man fram telefonen och ringer viskandes till polisen?

Jag tror att jag skulle bli helt paralyserad av skräck och inte våga så mycket som andas. Jag skulle ligga orörlig i spela död läge i sängen och vänta tills de gått.

Men åter till min stackars pappa och hans fru. Datorn, två kameror, två kaffemaskiner (!) och lite pengar blev de av med. Båda två kände av lite lätt huvudvärk när de vaknade så de hade lite funderingar på om det möjligen hade sprutats ut något som gjorde att de sov hårdare och inte var så lättväckta. Ingen av dem hade hört någonting. Pappa brukar alltid gå upp på toaletten minst en gång per natt. Men inte denna natt. Och tur var väl det egentligen. Jag törs inte tänka på vad som skulle kunna ha hänt då, om han hade stött ihop med två rånare (eller hur många de nu var) på sin väg till toan mitt i natten. Risken är att en man i sina bästa 74 år i ett sånt läge skulle få för sig att han är typ 30 igen. Och odödlig liksom. Det hade inte varit bra.

Den spanska polisen kom i alla fall och gjorde en liten undersökning av huset. Det är tydligen mer än vad de gör här. Polisen gör inte hembesök efter inbrott i Sverige. Lite märkligt tycker jag. Fast det finns säkert reglerat någonstans, vilka kriterier som måste uppfyllas för att det ska vara värt att göra en utredning.

Nu hoppas jag att försäkringsbolaget gör skäl för alla premier han har betalat till dem i alla år, och hjälper till nu när det verkligen behövs. Han behöver omgående en ny dator så att han kan fortsätta att kommunicera med omvärlden och fortsätta med sina dagliga rapporter från ett soligt pensionärsliv.

man kanske lite

Ok, jag kom på några ord trots allt.

Tre närmare bestämt: lite, man och kanske.

Tre stycken ord som används periodvis flitigt av mig. Men jag börjar lära mig och skärpa mig. Alla tre orden är nämligen så kallade "feg-ord" enligt mig. Ord som används för att tona ner, väva in, inte ta ställning och för att generalisera.

"Man kanske borde använda de orden lite mindre."

Vem? Man? Du eller jag?

Kanske? Ska du eller ska du inte?

Lite? Varför bara lite?

Det är väldigt lätt att slänga in de där tre orden när du känner dig lite osäker på hur rakt på sak du ska gå eller hur starkt du vill uttrycka dig. Jag skulle kunna använda de hur mycket som helst om jag inte tänkte på det. Men det gör jag nu, tänker på det alltså. Jag försöker framför allt att undvika "man" som är det absolut lättaste att ta till när "man" vill generalisera. Men det är jättesvårt att låta bli och jag lyckas inte alltid.

Kanske och lite använder jag också en hel del för att tona ner mitt budskap "lite". Det känns "lite" bekvämt och tryggt att inte vara så tydlig. Lagom kanske? Men som sagt, jag jobbar på det. I tal är jag nog ännu mer katastrofal i mitt användande av dessa ord för att baka in mitt budskap. Linda in och runda av kanterna med en massa kanske och lite. I skrift är det lättare att hålla koll på sitt uttryck såklart. Det går att backa och radera. Jag önskar att det gick i tal också ibland.

Jag har åtminstone kommit så långt att jag börjar kunna undvika "man" även i tal.

Yes, jag fick ner några ord till på pränt!

Om man kanske skulle börja tänka lite på refrängen då...

Godnatt!

Tillökning!

Vi har fått tillökning i Hoptimistfamiljen! En liten påsk-hoptimist kom med maken hem från Danmark. Så söt!

Jag lovade ju ett lite längre inlägg idag men jag vet inte om det löftet kan hållas. Har precis suttit med dottern och hjälpt henne med en hyshållskalkyl för en familj på fem personer. Det var allt från husköp och lån ner till minsta strumpa som skulle in på den kalkylen. Men det var lite kul också. Det såg bra ut för den familjen, de hade råd med semester och bil och godis...

Ja, annars är det som det brukar, orden har trillat ut under dagen. Vi får hoppas på ett större ordförråd en annan dag.

Rapport från kvällskvisten

Ja, så var det kväll igen då. Och jag ligger i sängen med datorn i famnen. Ska man inte göra enligt alla sömnexperter. Men jag har inga sömnproblem. Verkligen inte alls (peppar, peppar...). Jag har snarare problem åt andra hållet, att hålla mig vaken. Sätt mig på en buss och jag sover inom några minuter. Lägg mig i en säng och samma sak händer.

Nu tänkte jag titta på senaste avsnittet av "30 grader i februari" som jag missade igår. Väldigt bra tycker jag. Ingen feelgood serie precis utan mer som verkliga livet. Människorna i den serien beter sig som riktiga människor gör. Riktigt människor som kanske inte mår så bra och kanske inte alltid gör det de borde.

Men nog skrivet, nu måste jag börja titta innan klockan blir för mycket. Längre inlägg kommer kanske i morgon.

Godnatt!

Been there, done that

Jag är ingen stressad småbarnsförälder längre.

Skönt!

Eller...?

Jag hyrde en film igår; "I don´t know how she does it" med Sarah Jessica Parker. En rätt patetiskt småtråkig film om en stressad småbarnsmamma med man och karriär som ska kombineras. Och självklart ska mannen också göra karriär samtidigt. Och självklart har de en barnflicka och självklart blir det komplikationer som lika självklart löser sig till det allra bästa till slut och alla lever lyckliga resten av livet.

Jag hyrde den för att jag trodde att det skulle vara lite mer av en romantisk komedi, vilket jag tycker kan vara lite trevligt ibland och för att det var SJP som var med. Jag gillar henne. Tycker hon är cool. Fast den här rollen som neurotisk småbarnsmamma vet jag inte om jag gillade. Hon ska vara sexig in the city helt enkelt.

Hur som helst, efter ca 10 minuter av filmen, när jag börjar fatta vad den handlar om, slår insikten mig med full kraft. Det här är inte jag längre!

Hämtning och lämning på dagis, ändlösa VAB-dagar, packande av utflyktsmatsäckar, löss (!), läggning, blöjbyten, hysteriska barnkalas, snor och feber, gosiga knubbiga barnarmar runt halsen... med mera, med mera. No more.

Det är inget konstigt. Var sak har sin tid. Det är egentligen inget jag saknar (jo kanske de gosiga och knubbiga armarna...). Jag har gjort allt det där redan. Jag är färdig med det. Att ha tonårsbarn innebär nya saker att oroa sig för eller att planera eller att hjälpa till med. Det innebär också ett helt nytt umgänge med barnen vilket är väldigt trevligt. Och det innebär mer tid för mig själv.

Men ändå, den där insikten som helt plötsligt slog mig, att jag inte kunde identifiera mig med rollfiguren. Det kändes lite konstigt. Jag kände mig helt plötsligt väldigt mogen. Kanske lite övermogen. Gammal?? Nä, jag känner mig inte gammal. Men äldre. Såklart. Jag är ju inte i 30-års åldern längre. Och jag skulle inte vilja backa och vara där igen heller.

Så vad vill jag säga då? Vad är problemet egentligen? Ja, nä, jag vet inte. Bara att insikten om att jag inte är en stressad småbarnsförälder längre fick mig att vakna upp och kanske ta in ytterligare en bit av faktumet att åren har gått. Att vara medelålders (låter fortfarande INTE roligt) handlar väldigt mycket om att få balans mellan åren som har gått och det nya livet som ligger framåt. Att landa i nuet och acceptera allt som har förändrats och samtidigt NJUTA av allt. Att gilla läget.

Dofterna!

Fredagskvällen i soffan blev inte lång. Vi somnade båda två som små stockar ca 30 minuter in i "Nyckeln till frihet". Efter en timme vaknade jag till sans och stängde av TV´n och vi masade oss upp till sängarna istället.

Nu är det en ny dag. Jag konstaterade när jag vaknade att jag hade drömt om vinter i natt (!?). Jag drömde att jag hade en diskussion med någon om att vintern doftar på ett speciellt sätt. Och det stämmer faktiskt. Fast det måste vara snö för att det ska dofta vinter. Märk väl att jag säger dofta och inte lukta. För ni vet väl att det doftar gott och luktar illa. Vintersnön doftar alltså. Särskilt längre norrut. Det är nog mitt norrlandsblod som gör att jag gillar vinter och snö och alla dess eventuella dofter.

Men jag konstaterade också, nu i vaket tillstånd, att jag ofta förknippar händelser och saker i livet med dofter. Och lukter för allt i världen. Men lukterna vill jag ju helst inte lägga på minnet. Jag är dessutom ganska känslig för lukter, sånt som luktar riktigt illa. Usch! Kan bli riktigt illamående av alltför dåliga lukter.

Men dofterna! Jag kan tillexempel dofta på en parfym som jag haft för många år sedan och komma ihåg vilket tidsepok i livet det var. Särskilt om jag hade köpt parfymen på en utlandsresa. Då blev den parfymen starkt förknippad med just den resan.

Det finns också dofter som kommer till mig i min vardag, hela tiden. Det gäller att stanna upp och njuta av dem. Som nu på morgonen när jag öppnade ett nytt paket med kaffe. Mmm, det doftar så gott av de där första puffarna som kommer ut precis efter att du öppnat paketet. Eller doften av nytvättat. Jag kan ibland snusa på helt nytvättade kläder när jag tar de ur tvättmaskinen eller torktumlaren. Det doftar så fräscht och gott!

Eller som precis nu när jag sitter vid köksbordet och har altandörren öppen en liten springa och den ljuvliga, lite svala vårdoften strömmar in. Jag kan ana en viss värme i den luften som ett litet löfte om att dagen kommer att blir ljuvlig.

Och NU - nu har jag äntligen fått sätta mig ner och skriva av mig de orden som bara ploppade upp i mitt huvud här på morgonen. Alldeles nyss. Nu står de här!

En smått frusen premiär

Uteserveringen på Grodan. Clubsandwich och mineralvatten. Filtar och värmare. Utomhusätarpremiären avklarad. Fast det var inte tanken egentligen. Det var bara det att i denna, vår svenska huvudstad, går det inte att vara spontan en solig löningsfredag i mars. Middag för två utan bokning gick inte att genomföra. Utom då på Grodans uteservering. Det finns förvisso värre ställen att sitta på.

Vi har haft en mysig eftermiddag och kväll. Jag har fått lite ny färg på håret, dolt några grå och mörkat ner mina blekta slingor. Efter frissan blev vårt första stop Grodan för en drink och lite nötter. Sedan vandrade vi runt i några affärer. Jag hittade mina perfekta vår och sommar chinos precis som jag hade tänkt mig på Cos. Efter shoppingrundan gjorde vi så våra tappra men meningslösa försök att få ett bord att äta vid, för att till slut hamna på Grodan igen. Har inte ni varit här förut? sa kyparen. Jorå så att nu är man igenkänd...

Väl hemma efter en frusen hemresa ligger vi nu i soffan med mysbyxor och njuter av fredagskvällen.

Hallå hjärnan!

Oj,oj,oj så många fina blogginlägg jag har missat denna vecka. Jag har haft tusen tankar och ideer på dagarna om vad jag skriva, men eftersom det inte känns helt lämpligt att blogga på jobbet (inte lämpligt ALLS) så måste jag vänta tills jag kommer hem. Och när jag kommer hem så måste det ju fram lite mat på bordet, eller så måste det jymnastiseras en smula, så jag får vänta ytterligare en liten stund. Och sedan - pang - så stänger hjärnkontoret för dagen och orkar på sin höjd ta in någon gammal repris på TV. Lite trist tycker jag, att hjärnan ska vara så förbaskat fisförnäm.

Men det kommer en helg alldeles strax. En helg som ska ägnas åt åtminstone lite skrivande. Och i morgon eftermiddag ska jag sätta färg och slingor i håret och 16 och jag ska göra staden. Strosa runt i affärer och kanske äta en god middag.

Men nu tänkte jag göra den där slöa hjärnan glad genom att gå och lägga mig.

Skrivklåda

Åh, jag vill få till den där lite avskilda, tysta stunden då jag bara kan sitta och stirra rakt ut och känna orden komma rusande till mig. Jag behöver sitta och glo en stund. Bara låta tankarna fladdra omkring. Det är i sådana stunder som skrivlusten och inspirationen och ideerna kommer. Tex på bussen på morgonen. Och då, just där och då, skulle jag egentligen behöva skriva ner det jag kommer att tänka på. För på kvällen när jag sitter med datorn i knät så är de orden som fanns på bussen borta. De har ramlat ut under dagen. Jag har tappat de på vägen. De kanske ligger under bordet på kontoret. Eller så ramlade de ner i lunchtallriken och åkte med ut i disken på lunchrestaurangen.

Jag kanske kan fixa mig en liten skrivarlya här hemma till helgen. F är i Tyskland, 14 åker till pappan och 16 ska träffa kompisar. På lördag. Jag kanske kan kura med dator och ord i min ensamhet då. Lite godis, ett glas vin, en dator och en hög med ord. Kanske.

En vecka som var som en snårig skog av göromål och möten och utbildningar och kvällsaktiviteter att snitsla sig fram i har nu helt plötsligt resulterat i en hel autostrada av rak och bred väg att susa fram på. Inställt, flyttat, ändrat, avbokat. Blankt i almanackan. Finns man då?

JAPP! Jag finns!

Våren är bokad och klar

Jösses, almanackan fylls på i en rasande fart. Snart är hela våren inplanerad. Det är en hel del trevligheter, en del måsten, en del jobb och en del huspyssel blandat med lite annat smått och gott.

Eller vad sägs om följande aktiviteter, utan inbördes ordning:

- F åker på jobb till Riga och Köpenhamn (inget upphetsande, inga långresor, inget märkvärdigt alls egentligen - men ska dock göras).

- F, jag och 16 ska gå handledar- och elev-utbildning på trafikskolan (minsann, nu drar det snart igång med gröna skylten bak på bilen).

- 16 ska på anställningsintervju! (Halleluja!)

- 14 ska åka på "kulturresa" till Alicante med skolan.

- 14 ska på prao (4 dagar?! Vad är det för fjutt?)

- Jag ska hålla en heldagskonferens med mina medarbetare.

- Hela familjen drar till Skåne på svärfars 70-årsfest!

- Vi (jo, vi) ska bygga en ny altan.

- En släktmiddag ska vi nog sno ihop till påsken också.

- Jag och F ska kanske åka till Toscana och cykla. Eller föresten, vi SKA åka till Toscana och cykla. Bara vi två!!

- Vi (jo, VI igen) ska plantera en häck. Och ta ner en pil (inte högst i prioritering, men ändå).

- F ska på cykelresa någonstans i Europa.

- Jag ska på 2-dagars konferens med jobbet till Jönköping (wow, Jönköping liksom...)

- 14 fyller 15.

- mormor fyller 72.

Ja, det kanske räcker så länge. Det dyker säkert upp något som jag har glömt. Bäst man laddar batterierna nu.

Hej våren, nu kommer vi!!

Färgglad helg!

Vackra tulpaner kom hem tillsammans med maken i fredags. Ett stort fång härligt lila.

Här har vi då de berömda pellefanterna. De har dock orsakat mig lite huvudbry idag. De ville inte riktigt som jag ville. Men det löste sig till slut. Tur för dem...

Knappnålar, måttband, trådrester och tygslamsor i hela huset...

...resulterade i detta! Observera att det även är elefanter på bilderna på väggen. Genomtänkt till tusen. Jag är helt imponerad.

Titta vad jag har byggt!

Ett nytt hem åt Hoptimisterna!

Eller, byggt och byggt - monterat ihop, är väl mer med sanningen överensstämmande kanske. Senaste inköpet till hemmet på Mio. Lite mera kartong och förpackningsmaterial att lägga på hög i garaget dessutom.

Dagen har i övrigt spenderats med morgonjympa till att börja med. Sedan drog jag och F in till staden för att köpa lite mer gardinstyg på senaste favoritaffären Svenskt Tenn. Det är ju så billigt där också... Hur som helst, 2 meter av "pellefanttyget" (vit bakgrund med gula pellefanter på) blev det till vårt sovrum. Gardiner och nya kuddöverdrag ska det resultera i. Och säkert en och annan necessär också. Om jag känner mig rätt.

Efter detta inköp gick vi på café och smaskade på goda mackor och kaffelatte. En liten snabb sväng in på NK och sedan styrde vi färden hemåt igen. En väldigt trevlig och lagom lördagsutflykt blev det.

Ständigt på väg

När man som jag pendlar till jobbet med både buss och tunnelbana varje dag så ser man en herrans massa människor. Överallt. Fullt med människor. Av alla sorter, storlekar, färger och åldrar. Och alla har vi ett gemensamt. Vi är alla på väg någonstans.

Oavsett vilken tidpunkt på dygnet du är ute och far med huvudstadens kommunala färdmedel så möter du människor på väg.

Häromdagen när min tunnelbana kom till T-centralen, själva knutpunkten för i princip all kommunikation i Stockholm, så såg jag ut genom tunnelbanefönstret och konstaterade stilla att alla dessa människor är på väg någonstans. Ständigt i rörelse. Vart ska alla? Flera är på väg hem. Några på väg till jobbet. Några ska träffa kompisar. Vad mer? Jag blir jättenyfiken.

Samma sak slår mig på flygplatser. Där är det konstant människor på väg någonstans. Under dygnets alla timmar runt om i hela världen förflyttar sig människor. Byter plats med varandra. Till ett nytt land, en ny stad, byter tåg, hyr en bil, promenerar, cyklar. Ständigt i rörelse.

Tänk om alla skulle stanna och stå stilla i en minut. Samtidigt. Undrar vad som skulle hända då?

Snart är de här

Jag läste pappas blogginlägg från igår där han lagt upp en massa vårbilder från Spanien. Då blommorna är som vackrast där. Sedan blir det för varmt och torrt. Han nämnde faktiskt också att till och med våren i Sverige är vacker. En skogsbacke med vitsippor till exempel. De här är från förra påsken i Skåne. Men snart kommer de i år också. Vi har en vacker och underbar tid framför oss.

Jag ligger hemma på soffan i dag och kurerar förkylningen. Jag nyser och nyser och nyser. Jag tror att mina kollegor är glada att slippa mig idag. Jag passar på att skriva och att läsa. Det hade varit skönt med en promenad i det vackra soliga vädret men jag ska försöka tvinga mig till att inte göra någonting mer än att ta det lugnt.

Eftertanke

Sitter i min bekväma soffa i tryggt förvar. Varm och mätt. Frisk och stark. Respekterad och älskad. Tittar på nyheterna på TV och chockas som vanligt. Chockas över hur världen fungerar, hur världen ser ut och hur människor runt om i världen har det. Nu är det fruktansvärda bilder från Syrien som kablas ut till de bekväma TV sofforna.

Fruktansvärda bilder!

Hallå Syrien, vad fan håller ni på med??

Och i nästa inslag bilder på Anja Person som viftandes med en knippe medaljer meddelar att hon lägger av nu. Jaha, liksom?!

Påpåpåpå promenad

Redo för en promenad i solen. Jag hann precis innan den försvann bakom molnen och blåsten tilltog. Det var skönt. Nu sitter jag i ett knäpptyst hus och funderar på vad min krönika ska handla om. En krönika som jag ska skicka in till tidningen "MåBra". De ville nämligen det. Ja, alltså de uppmanade ju inte bara mig utan alla andra också, som anser sig vara skrivdugliga och har nått att berätta. Tänk om jag skulle blir publicerad!! Det vore ju en dröm i så fall. Så, tänk, tänk, tänk, vad ska jag skriva om? 2700 ord....

Kunglig Hovleverantör

HM.

Jag har handlat kläder på Hennes & Mauritz sedan urminnes tider. Mycket kläder. Och jag gillar hela konceptet med det senaste modet till lågt pris (just idag väljer jag att avstå från diskussionen om var dessa kläder har tillverkats och av vem, ok?). Och förmodligen har jag någon sorts basic svensson storlek för jag hittar alltid (eller oftast åtminstone) kläder som passar mig riktigt bra just på HM. Fast på senare år har inköpen på HM minskat. Både ålder och förbättrad ekonomisk situation har gjort att jag kanske väljer lite annorlunda nu. Lite mer kvalitet. Lite mer hållbar stil kanske. Lite andra märken. Även om jag tycker att väldigt många av HM`s kollektioner faktiskt har hållit en helt ok kvalitet genom åren. Jag har HM kläder som jag har haft i flera år.

Men det går inte att trava in på vilken HM butik som helst och tro att du ska fynda. Långt ifrån. Min närmaste HM butik vid jobbet ligger i Ringen i Skanstull och när du går in där så får du känslan av att du gått fel och hamnat på UFF. Trångt, rörigt, udda storlekar huller om buller. Ofräsch. För övrigt är hela Ringen köpcentrumet som gud glömde. Det ligger en MQ butik där också och den är inte heller någon höjdare. Det verkar som att det är inköparnas B-lag som får ta hand om Ringens butiker.

Fortsätt istället söderpromenaden bort mot Götgatsbacken, där ligger det några små guldkorn. Bland annat ett HM som i princip bara säljer Divided (HM´s ungdoms/hipstermärke). Jag anser mig nog vara lite väl mogen för de kläderna men jag gillar dem ändå. Tycker de är coola. På dottern tex.

Sedan har vi då HM´s flagshipstore på Drottninggatan. Det är så tragiskt. Jag gillar verkligen hela designen på den butiken. Den är snyggt inredd och här hittar du jättefina kläder. De har kollektioner här som du inte hittar på någon annan HM butik. Ren design med enkla linjer och detaljer. Lite åt COS hållet faktiskt. M E N. I denna butik (och på hela hemska Drottninggatan) befinner sig resten av hela Sveriges befolkning. Samtidigt! Alla är där. Jämt! Jag är mycket sällan på Drottninggatan men de få gånger jag vågar mig dit så går det knappt att komma in i denna HM butik och ännu mindre ta sig fram längs gatan. Och har du väl kommit in butiken så är där kaos. Drottninggatan är som Londons Oxfordstreet. Undvik, undvik!

Däremot har Gallerian ryckt upp sig tycker jag. Och där ligger också min senaste HM favorit. Längst in i Gallerian, precis när du börjar känna doften av Hollisters intensiva parfym som ligger som ett moln kring hela butiken, så ligger en HM butik där på höger sida. Lite oansenlig och gömd. Där finns också delar av den där coola kollektionen som påminner lite om COS. Där hittade jag igår blusen på bilden. Jättefin. Tunn och skir med en kortare stickad del fram och längre och silkig bak.

Jaha, det var min moderapport. Man kan tycka att jag borde få sponsorpengar för det här inlägget. Eller hur??

Kvinnodagen

Internationell är den till och med. Denna dag.

Internationella kvinnodagen.

8 mars 2012.

Behövs den verkligen?? Behövs den 2012? I Sverige?

Ja, det kanske är så. Internationellt sett behövs den med största säkerhet. Det finns kvinnor runt om i världen som lever och blir behandlade på sätt som är under all kritik. Bara för att de är kvinnor. Det är fruktansvärt. Det finns kvinnor som blir illa och orättvist behandlade i Sverige också naturligtvis men inte alls på samma nivåer. Och många gånger inte på grund av att de är kvinnor utan på grund av sjuka män (jag tänker våldtäkter och misshandel). Fast om jag tänker närmare på saken så blir kvinnor runt om i världen inte heller utsatta och illa behandlade på grund av att de är kvinnor utan på grund av att det är, återigen, sjuka män som bestämmer. Män som tolkar diverse religiösa skrifter upp åt väggarna bland annat. Listan kan göras lång över hur eländigt kvinnor har det på många, många ställen. DET tycker jag att vi kan tänka på idag.

I Sverige har vi kvinnor inte mycket att klaga på måste jag säga (med undantag av de som råkar i klorna på galna karlar då). Vi gnäller över att jämställdheten inte är tillräcklig. Vi får inte lika lön för lika arbete mm. Inte lika många kvinnor som män i företagsledningarna. Det är ju bara fjärtar i rymden om man jämför med övriga världen. Som kvinna i Sverige har du inget att klaga på! Allt är möjligt för kvinnor i vårt land. OM du vill. Det största hindret är oss själva, som inte tror på oss själva. Tror jag.

Att svenska kvinnor knyter nävarna och uppmanar till kamp idag blir bara platt. För mig personligen betyder den här dagen ingenting. Jag är kvinna alla dagar. Och jag är nöjd med mitt liv som kvinna (men så är vi ju tre kvinnor och två män i ledningsgruppen som jag sitter i också...). MEN jag ägnar en tanke åt mina medsystrar i andra länder och kulturer. Och det kanske är det som är tanken egentligen med den här dagen. Internationella kvinnodagen.

Vacker tass!

Jag har en chefstjänst.

Jag sitter i en ledningsgrupp.

I och med, eller tack vare, ovanstående två positioner har jag gått på några ledarskapsutbildningar och kilar lite då och då iväg på mindre seminarium och föreläsningar i ämnet. Det är väldigt intressant och utvecklande. Men den allra, allra bästa kursen för att bli en bra ledare är att jobba som det. Att bara jobba på helt enkelt och ta uppgång och nedgång, ris och ros, smällar och beröm allteftersom det kommer. Du blir aldrig riktigt färdigutbildad.

Sedan kommer det ett antal tidningar och broschyrer till kontoret i ämnet också. En del kan man bläddra lite i och kanske läsa en och annan artikel som verkar intressant.

Detta gjorde jag idag. Tidningen "Chef" har en lillasyster i form ev en broschyr och i den fastnade jag idag vid en artikel om det här med att belöna eller bestraffa. De menade att man i princip inte skulle bestraffa alls. Och med bestraffa (de använde ordet konsekvens istället) menas alltså tillrättavisning eller påtalande för någon att något inte funkar eller har blivit fel. De menade att man ska ignorera det som inte fungerar bra och istället belöna och uppmuntra ännu mer det som redan fungerar. Som att uppfostra en hund ungefär. Det här är inget nytt alls för mig. Jag har läst en massa liknande resonemang och även suttit på ett seminarium som handlade om att fokusera på det som är bra. De man fokuserar på växer och fortsätter då att vara bra och till och med bli ännu bättre. Beteenden som inte uppmärksammas dör ut. För alla vill ha uppmärksamhet och alla vill ha beröm. Vi mår bra av att få beröm och strävar efter att få mer. Att tala om för någon vad som blir fel och inte funkar får inte automatsikt den personen att göra om och göra rätt utan kan istället gå åt andra hållet och prestera sämre. Personen undviker att göra det som var fel men gör inte något annat heller. Jag gillar verkligen det här resonemanget och tror stenhårt på det. Inte alltid lätt i praktiken men övning ger färdighet.

Fast när jag läste den här artikeln idag så började jag fantisera om hur detta skulle kunna fungera i vardagen, att bara belöna rätt beteende. Ta en parkering som exempel. När jag åker till det jättestora köpcentrumet nära mitt hem och parkerar så måste jag ställa in P-skivan för att undvika P-böter. Har jag glömt detta någon gång?? Många gånger!! Jag lär mig ALDRIG. Jo, nu har jag kanske lärt mig lite mer men det händer att jag fortfarande glömmer. Ibland klarar jag mig men oftast inte. De är väldigt nitiska.

Hur skulle det vara om de som har glömt P-skivan inte får en P-bot? Istället får alla som HAR P-skiva en belöning. Ett litet presentkort i blomsterhandeln eller en gratis kopp kaffe. Frågan är vilken typ av belöning som skulle var så pass nice att få så att man inte vill glömma att ställa in P-skivan. Jag menar, P-boten vill man ju INTE ha, men jag har ju fått den ändå. Tanken på att riskera en P-bot verkar inte var tillräckligt skrämmande. Vilket är konstigt för jag blir verkligen så d...a arg på mig själv varje gång. Men om jag istället visste att jag fick något om jag ställde in P-skivan? Ja, kanske...

Ska tipsa P-bolagen. De blir säkert överförtjusta i min idé. Joråsåatt....

tisdag

Jaha.

Så var det tisdag.

I morgon är det onsdag.

I övermorgon är det torsdag.

Känns som att det blir ett intelligent inlägg i kväll...

Men i alla fall. Kroppen är trött. Vanligt tillstånd för min kropp nuförtiden som ideligen blir utsatt för diverse idrottsliga aktiviteter. Idag fick jag med mig 16 på skivstångspasset. Den kyrkliga sonen var på en gospelskonsert i kyrkan. (inför konfirmationslägret i sommar ska tilläggas, han är inte särskilt kyrklig annars). F har varit på hockey (!) i kväll och sitter nog just nu och smörjer kråset på en trevlig restaurang.

Och jag ligger i sängen med en trött kropp.

Som sagt, intelligent, nu blev det slut på ord. Godnatt!

Vårvinter!

Så här såg alla buskar och träd ut i morse. Det var alldeles gnistrande vitt överallt. Även om längtan efter våren är som störst just nu så var detta vita gnistrande så vackert.

Se bara på de fascinerande snökristallerna som täckte varenda gren. Framåt mitt på dagen kom solen med full kraft och då föll alla kristallerna av. Jag stod och såg på när de dalade från träden. Ett naturens skådespel.

Premiärkaffet på altanen (dock inte morgonkaffe) intogs redan i går faktiskt. Men då var det inte riktigt lika varmt i solen. Idag värmde den mycket mer och kaffet smakade så gott mot husväggen med en fleecefilt på stolen.

Ja, vårvinter, vad ska man göra då om inte beskära en del buskar och träd? Jag tog itu med syrenerna idag. En rejäl bit tog jag av dem. De kommer förmodligen inte att blomma i år men det var välbehövligt för de var alldeles för höga och de blommor som kom satt ändå två meter upp till ingen glädje. Nästa helg kommer F att ta hand om äppelträdet och sedan ska vi kanske ta ner en pil och röja ännu mer på baksidan. Årets tema i trädgården: skövla...

Och till sist - fick jag äntligen vända mitt ansikte mot den ljuvliga solen. Mitt favoritläge.

Sedan kom tyvärr en sur granne och förstörde min frid. Fy bubblan för sura gamla besserwissergubbar! (Hoppas han läser min blogg och tar åt sig ordentligt. Fast det gör han nog inte, varken läser eller tar åt sig) Jag kan förstå att det finns underlag så att det räcker för programserien "Grannfejden" för när man kan gnälla om hur några meter häck ska klippas så finns det ju ingen hejd på vad annat som kan trätas om. Så här är det: vi har en häck som är kanske 4-5 meter lång och står på vår tomt men gränsar till surgrannens tomt. Självklart är det vi som ska klippa den. Det gör vi också. Men inte tillräckligt mycket tycker surgrannen. Och det som stör honom mest är att vi inte klipper den tillräckligt mycket på sidan, hans sida. Jag lät så trevlig jag kunde när jag sa att han får klippa den precis hur han vill på sin sida om det är grenar som han tycker är i vägen, vi tar absolut inte illa upp för det. Feel free liksom att göra vad du vill på din sida. MEN nu är det ju vår häck och den står på vår tomt och det "HAR ALLTID FUNGERAT SÅ" enligt surgrannen, att man klipper hela sin egen häck, även på grannens sida. "SÅ HAR VI ALLTID GJORT". Alltid. Joråsåatt....

Fortsättning följer...

Men annars fortlöper helgen i en maklig och trevlig takt.

God morgon

Det är tidig lördag morgon och solen lyser med full kraft från en klarblå himmel. Det är dock fortfarande 4 minus men temperaturen kommer att stiga till åtminstone en dryg handfull plusgrader under dagen.

Jag sitter och sippar på mitt morgonkaffe och ska snart byta om till rödvita träningskläder och bege mig till närliggande jympasal och leda core. Som brukligt. Jag vaknade nästan av mig själv den här morgonen och känner mig inte riktigt lika trött i kropp och huvud som jag brukar göra så här dags. Skönt. Kanske är det ljusets förtjänst.

Jag tittar ut och bara njuter av solen som jag ser och fascineras av hur blå himlen kan vara. Kontrasten mellan trädtopparna och himlen blir så skarp och klar. Just nu känns det som att årstiderna krockar. Vintern finns kvar med kyla i luften och snö i norrlägen, våren gör sig påmind genom intensiv sol och värme i lä mot husväggen. Den klassiska känslan så här års är när du vänder dig mot solen och blir alldeles varm i ansiktet men iskall på ryggen. Av och på med jacka. Knäppa upp och knäppa igen. Det är bara den direkta solen, vår kära underbara sol, som värmer än så länge. Luften har inte hunnit med. Ännu.

Jag längtar till mitt första morgonkaffe på altanen i tidig morgonsol. Med fåglarna som kvittrar och grannskapet ligger tyst och stilla. Den tiden kommer snart. Alldeles snart.

Teknikens under!

Fjärrkontrollen strejkade i dag. Vägrade byta kanal. Ibland tappar den sändning liksom. Oftast är det batterierna som antingen behöver bytas eller snurras lite på (!). Men se i dag hjälptes inget (ok jag testade aldrig att byta batterier för det är tydligen nåt speciellt med dem också och jag o r k a r i n t e m e c k a) så jag lade ner och stängde av. Vi har ju en TV till. Tog alltså min middag, bestående av smörgås med avokado samt fil med äpplen, hallon och hemgjord müsli (lät ju bra mycket bättre än fil och macka, eller hur?) och styrde kosan mot TV rummet på övervåningen istället. Där funkade fjärrkontrollen. M E N skärmen flimrade till med jämna mellanrum. Irriterande! Alltså - ingen TV. Jag åt upp min kulinariska middag och satt vid köksbordet och undrade vad jag skulle hitta på nu. Ingen jympa i kväll. Ingen tvätt att tala om. En dotter ätandes sin lika enkla middag på rummet (det får bli så ibland, i tonåren, kallas nåt fint i stil med att avskärma sig, skapa ett eget liv, markera självständighet, typ). F på fotografiska. 14 fortfarande hos fadern. Jag insåg plötsligt att jag är så van att alltid ha något att göra, alltid fullt upp, i princip alltid någon att prata med, så att jag nu kom av mig alldeles. Men det gick över rätt fort. Jag målade naglarna vackert turkosa och kröp upp i favoritfotöljen med en bok. Där satt jag sedan ett bra tag och njöt av tystnaden och bara läste.

Sedan kom F hem och lagade TV´n och 16 kröp fram ur sin vrå och allt blev som vanligt igen. Skönt! Ändå. Det blev liksom som ett vakum där ett tag.