Förlåt att jag tjatar...

... men alltså - dofterna!

16 och jag tog en lång och skön promenad på kvällskvisten och bara insöp alla dofter. Vi drogade oss fullständigt på nyklippt gräs, Hägg, Syrén som precis börjat spricka ut, diverse blommande fruktträd och en ljummen lite fuktig kvällsluft.

Det här är bästa tiden och jag inser det bara mer och mer för varje år. Dofterna blir viktigare och viktigare. Förr om åren tyckte jag bara att våren och försommaren var en enda transport fram till den "riktiga" sommaren, som var det enda som räknades. Min man har dock alltid hävdat att detta är den bästa tiden och jag har väl pliktskyldigast hållit med, men nu förstår jag verkligen vad han menar. NU skulle vi vilja stanna tiden ett tag.

Nu har vi äntligen fått de där dofterna som jag kände i Toscana för några veckor sedan. Men i sanningens namn, här hemma är de betydligt starkare. Inget slår den svenska försommaren.

Vi norpade med oss en bukett Syréner från kyrkans mark på vår promenad. Jag är medlem och betalar skatt så det borde jag väl få ändå? Jag klippte ner våra Syrénbuskar ordentligt i år så där blir det tyvärr inga blommor denna sommar.

Och mitt i denna idylliska årstid så fyller min lilla älskling 15 år. Min stora lilla pojke.