Åh, jag vill få till den där lite avskilda, tysta stunden då jag bara kan sitta och stirra rakt ut och känna orden komma rusande till mig. Jag behöver sitta och glo en stund. Bara låta tankarna fladdra omkring. Det är i sådana stunder som skrivlusten och inspirationen och ideerna kommer. Tex på bussen på morgonen. Och då, just där och då, skulle jag egentligen behöva skriva ner det jag kommer att tänka på. För på kvällen när jag sitter med datorn i knät så är de orden som fanns på bussen borta. De har ramlat ut under dagen. Jag har tappat de på vägen. De kanske ligger under bordet på kontoret. Eller så ramlade de ner i lunchtallriken och åkte med ut i disken på lunchrestaurangen.
Jag kanske kan fixa mig en liten skrivarlya här hemma till helgen. F är i Tyskland, 14 åker till pappan och 16 ska träffa kompisar. På lördag. Jag kanske kan kura med dator och ord i min ensamhet då. Lite godis, ett glas vin, en dator och en hög med ord. Kanske.
En vecka som var som en snårig skog av göromål och möten och utbildningar och kvällsaktiviteter att snitsla sig fram i har nu helt plötsligt resulterat i en hel autostrada av rak och bred väg att susa fram på. Inställt, flyttat, ändrat, avbokat. Blankt i almanackan. Finns man då?
JAPP! Jag finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar