Nu så!

Okej. Jag har landat nu. Återinträdet till svensk mark är färdigt. Det brukar ta allt mellan några timmar till några dagar för mig att landa ordentligt efter en utlandssemester. Livet är så annorlunda på solsemester. Det går aldrig att få till det här hemma. Solen, värmen, maten, den avslappnade tillvaron, de ljumma kvällarna. Att bara vara.

Men nu känns det bra att vara hemma. Har nästan två veckors semester kvar att njuta av och det är just vad jag gör. Njuter.

Vi småpysslar med lite allt möjligt. Har fått klart i vårt nya sovrum. Dörr är på plats och garderob likaså. Just nu håller garderober på att byta plats. F flyttar in i den nya garderoben och 16 flyttar ut ur min klädkammare och in i F´s gamla som nu står i det som är 16 ´s nya rum. Detta innebär att jag får hela klädkammaren för mig själv! (och kanske kläderna för mig själv också...;-)

TV´n kopplas in i det nya TV-rummet (16´s gamla rum), sladdar dras om och boxar och annat tjafs kopplas in (tacka vet jag förr när det bara krävdes en antennsladd).

Trädgården har fått sig en ansiktslyftning idag. Lite rensande och klippande och pysslande. Och vattnande.

Det är varmt och hyfsat soligt här hemma också (ÄN SÅ LÄNGE) så vi har det bra. Helt enkelt. Riktigt bra!

Grekland!

Ja, vårt första stopp på Santorini var verkligen som en dröm, det har ni redan förstått. Detta var vårt "hotellrum" för en natt och en dag. Egen terass med pool och tip top service på alla sätt. Och med en utsikt som fick dig att tappa andan fullständigt.

Insidan var det inget fel på heller. På loftet sov F och jag. Barnen sov på andra sidan pelaren.

Bakom den blå dörren fanns ett av badrummen med bubbelbadkar. Självklart nyttjade vi alla faciliteter under vårt knappa dygn i detta paradis.

Ja, vad ska man säga? Santorini kan ha några av världens underbaraste vyer.

Sedan över till vår något enklare boning på Naxos. Men icke desto mindre trevligt. Grekland har en genuin charm med enkelhet i kombination med slitet och gammalt. Inte en plaststol så långt ögat når. Vårt pensionat drevs av ett yrväder till grekiska. Katerina. Hon hämtade oss vid färjan i en sliten, smutsig och smått trasig bil och körde oss med vana i full fart upp genom den gamla staden med trånga gränder. Sista biten fick vi gå på grund av byggarbetare som inte kunde flytta sin bil. Men allt går.

Fina vyer och underbara solnedgångar här också.

Och vindruvor, precis utanför dörren.

I tre dagar for vi runt på fyrhjulingar och utforskade ön och stränder. Jättekul att köra!

Hejdå Naxos. Efter sju dagar på Naxos tog vi Highspeed färjan vidare mot Aten. I Aten strejkade alla taxibilar så det blev till att leta sig fram med Metron till hotellet. Gick över förväntan. Precis vid Syntagma torget bodde vi. Centralt och bra.

Och - vad ser man i Aten? Jo, Akropolis såklart. Helt fantastiskt! Utan att överdriva kan jag säga att historiens vingslag kändes i hela kroppen. (Fascinerande också vilka moderna byggkranar de hade på den tiden....)

Aten är en mäktig stad!

Detta är nattutsikt från vårt hotell.

Kvällen i Aten avslutades med en mycket god middag på en mysig restaurang. Vi satt länge och njöt av den sista ljumma kvällen. Nätter med 27 graders värme inträffar inte i Sverige.

Ja, så här kan man också ha det...typ...

Vi njuter!

Jag måste gjort något rätt här i livet...

...för jag tror att jag har dött...och hamnat i PARADISET!

Skärpning!!

Okej, greker, skärp er nu! Inga strejker, inga inställda båtar, inget "kast med liten tegelsten" och annat trams! Nu kommer det faktiskt gäster som vill spendera en massa pengar och bidra till landets återhämtning. Så det så!

(Det verkar varit lugnare nu den senaste tiden faktiskt, jag tänkte bara förekomma och skrämmas lite ifall de skulle få ett nytt ryck)

Samma sak säger till halsen, eventuellt näsan och kroppen i största allmänhet. Alltså; SKÄRPNING TILL HUNDRA NU! Vad är det för fasoner att införa någon sorts halskänning så här timmar innan semesterresa?? Nää, allvarligt talat; lägg ner! Dessutom så vet ni vet ju vad som händer. Det kommer en massa KanJang, Esperitox, C-vitamin brus, Ingefära, Nyodex och Rinexin som ett brev på posten. Ni vet ju att ni kroknar av allt det. Ni vet ju att jag vinner. Så sluta tramsa nu.

Saker som kan få bete sig precis som det vill utan att jag bryr mig det minsta: Vädret hemma i Sverige.

Så säger vi!

Redo för semester...

Färdigt!

Det blev inte som i Äntligen hemma precis. Vi har slitit hela eftermiddagen med att städa byggdamm och flytta om möbler. Tre rum har bytt plats. 15 har fått vårt gamla sovrum. TV rummet är numera i 15´s gamla lilla rum. Och vi, F och jag, har fått det nya rummet som tidigare var ett öppet allrum. Varför gör vi nu detta och tar bort så öppen härlig och ljus yta undrar ni nu. Men saken är den att vi har öppet och underbart ljust på den nedre våningen också och det funkar inte i en familj med två tonåringar som aldrig går och lägger sig. Det blir lyhört och TV apparaterna slåss om att överrösta varandra. 15 var för trångbodd dessutom och behövde ett lite större rum. Så, här är resultatet:

Före

efter

Före

och efter

Vi känner oss riktigt nöjda. Och trötta!

Stockholm i mitt hjärta

Tog en tidig promenad längs ett glittrande Norrmälarstrand och fortsatte in på Kungholmsstrand och slogs återigen av hur vacker denna stad är. En tidig, solig, frisk morgon mitt inne i en stad som sakta vaknar är helt underbart. Uteserveringarna spolar sina uteplatser och tar bort jalusier, plockar i förråden och förbereder en lång dag. Jag möter många som promenerar med iPod i öronen eller joggar eller bara tar sig till jobbet. Vid stadshuset stod turistbussarna redan på rad och de turistande amerikanerna och europeerna fotade hänfört det glittrande vattnet med båtar och vackra hus längs kajerna. Jag kände mig stolt när jag promenerade förbi. Stolt över att vara stockholmare. Hörde mig själv säga i mitt huvud; "Ja titta ni och njut, själv bor jag ju här och ser detta varje dag på min morgonpromenad." (Inte helt sant men jag låtsas lite..)

Jag har bott hela mitt liv i Stockholms län. Föddes och bodde mitt första levnadsår på söder. Sedan flyttade vi till en av de södra förorterna. Och ytterligare senare så bytte jag sida till en av de norra förorterna (same, same, but different). Jag har under mitt yrkesverksamma liv hittills bara arbetat inne i Stockholm, med ett litet kortare undantag i förorten. Jag tror att jag någonstans har Stockholm i blodet och en dag måste jag kanske återvända till mina rötter och bosätta mig här. Men jag älskar ju stillheten och tystnaden och att bara kunna kliva ut på tomten också. Det är trots allt så jag är uppvuxen. Fast om man gräver lite djupare i mitt rotsystem så hamnar man ganska snart i Norrland. Mamma från Piteå och pappa föddes i Sundsvall. Pappa flyttade dock redan som ettåring till Stockholm och är uppvuxen i Gamla Stan. Så han har mycket Stockholmsblod i sig också.

Fast varför välja? Vi har både och just nu. Hus i förort och lägenhet i stan. Kan ju inte bli bättre. Det är faktiskt riktigt lyxigt och helt perfekt.

Nu ska jag duscha och ta mig ner på stan. Har lite hemliga ärenden att uträtta. Vi har ju en födelsedag i familjen nästa vecka. Ett tonår till.

Jaha...

Då var det semester. Känns... lite som vanligt. Lite... som att jag inte fattat det ännu. Har nästan levt semesterliv senaste två veckorna med stadsliv och nära till jobbet och hämtmat och vin, så jag är liksom inskolad på något sätt. Redan redo. Har varvat ner sakta men säkert. Nu väntar i och för sig några hektiska dagar med att packa oss hem från stan, återställa huset, tvätta och packa igen. Men, det är ju kära bekymmer såklart.

Och, inte minst - BARNEN KOMMER HEM IGEN! Som jag längtar nu efter mina tonårsgosisar. Ska bli så härligt att få resa med dem och umgås under en lång semester.

I morgon ska jag spendera några timmar på stan. Uträtta lite ärenden, packa och sedan ta mig hem mot förorten.

Men först ska jag SOVA och ÄTA FRUKOST LÄNGE och, och, ja vad man nu gör när man har SEMESTER.

Bättre sent...

Det årliga besöket på Moderna blev lite försenat i år. Det brukar äga rum på min födelsedag i januari. Men inte i år. Så vi tog det idag istället, ett halvår senare. Det var en stor fotoutställning som var riktigt trevlig. Sedan var det en utställning av och om Siri Derkert. Det var en fascinerande kvinna måste jag säga som hann med det mesta under sina år som konstnär. Det är bland annat hennes konstverk som är utskuret i betong på Östermalms tunnelbanestation. Hon målade, designade lite kläder, dansade, gjorde skulpturer och lite textilkonst. Hon fick barn lite varstans i världen med olika män. Reste och for omkring och landade till slut på Lidingö. Ja, det var ett häftigt levnadsöde faktiskt.

Vi missade regnet så när som på lite sommarstril och tog vår tillflykt in på Victoria. Råbiff med de rätta tillbehören och en öl blev det för mig. Riktig karlmat. Mycket gott.

Och i morgon ska det arbetas sista dagen innan semestern.

Mera mat

Det är mycket mat och vin på den här bloggen nuförtiden. Men så är det också sommar och lite försemesterkänning. Vi bor vidare i stan och idag blev det matlagning hemma för en gångs skull. En omelett med rökt lax, sparris, machetesallad, gräddfil och stenbitsrom. Mums! Och lättlagat.

Det blev ingen utejympa idag. Jag ställde raskt in när jag hörde att det skulle vara ett danspass. Gick därifrån helt enkelt. Om danspass tycker jag inte. Ger mig inget. Jag gick till ICA och handlade mat istället. Inte riktigt samma resultat av det kanske. Som jympan skulle varit alltså. Vin blev det också. Förfallet är totalt. Kanske promenerar till jobbet i morgon. Det är ju i alla fall en promenad på 50 minuter. Med tunnelbanan tar det 15 minuter. Kan bli svårt med motivationen där känner jag. Fast igår blev det i alla fall 5 mil på cykel.

Nu är det Johan Falk på TV. "Nä men vafaan..." Gillar inte honom heller. Är lite kritisk idag märker jag. Två dagar till semester. Två dagar. Och, förhoppningsvis en ny övervåning.

Ojsan...

Är lite trött idag. Har haft en lätt huvudvärk hela dagen. Det blev lite sent igår. Och det blev lite vin också. Och det blev himla trevligt! 4 tjejer (eller kvinnor kanske..) som åt gott och pratade och skrattade till långt in på natten. Jag sov kvar. Är lite husvill just nu. Det byggs som bäst här hemma och vi är bara här och mellanlandar och packar om och överlåter sedan huset i snickaren händer igen. Det blir en stadsvecka till.

Detta underbart goda åt vi igår. Musslor kokta i vin och annat smaskens som äts med saffransaioli och bröd och pommes. Sedan blev det supergoda räkor. Så är hon från västkusten också, bästa väninnan som lagar så fantastiskt god mat.

Nu ska jag själv försöka få till lite middag här hemma mitt i allt byggdamm.

Njutning

Så här kan en torsdagskväll spenderas. Ljummen. Fortfarande 25 grader. På gatan nedanför vandrar människor till och från parken. En strid ström. Unga par. Unga gäng. Barnfamiljer. Äldre par. Jag ser dem från ovan och kan titta och iakta utan att själv bli sedd. De höga träden gör mig sällskap här uppe på femte våningen. Trots mängden människor är det stillsamt och fridfullt.

Väntar på F som snart landar från Danmark där han varit över dagen. När han kommer hem tänder vi lyktorna här ute och tar på oss en tröja och sitter en stund till och myser i sommarkvällen.

I morgon blir det retur till förorten igen. Men känner jag oss rätt så är det inte omöjligt att vi är tillbaka här nästa vecka igen. Vi gör precis tvärtemot allting. Vi har sommarstugan i stan och vi tillbringar inte helgerna utan veckorna där. Knasigt.

Det blommar på balkongen

Fast här skulle aldrig riktiga blommor överleva.  Vi är här för sällan. Men då får man blomstra till det på annat sätt. Genom blommiga dynor och solstolar till exempel. Riktigt mysigt blev det och, idag, VARMT. Sitter i skugghörnan och läser bok. Ska ta en liten stilla promenad på stan snart och sedan avsluta kvällen här igen med ett glas rose' och något slag av hämtad mat.

Aklimatisering

Börjar så smått vänja mig vid det här livet. Stadslivet. Vet inte om jag vill åka tillbaka till förorten till helgen. Idag gick jag tidigt från jobbet och landade i solen på balkongen. Tog mig sedan ner till Friskis utejympa i Rålambshovsparken. Soligt, svettigt och härligt. Nu har vi precis avnjutit en smaskig pasta på kvarterskrogen och ligger och pyser och smälter maten. Ljuden från staden utanför skvallrar om en ljummen sommarkväll med mycket umgänge på uteserveringar, musik och skratt. I morgon åker F till Danmark och kommer hem sent så jag tänkte försöka ragga upp någon väninna som vill dricka ett glas vin med mig på någon uteservering, eller på vår balkong. Är det någon som har en eftermiddag eller kväll ledig i morgon så slå mig en pling!

Har inte behövt använda bilen till någonting. Den bara står (och kostar parkeringspengar...). F cyklar till jobbet, jag tar tunnelbanan. Promenerar till ICA. Idag gick jag en sväng till Åhlens på eftermiddagen och såg ut som jag brukar göra när jag åker till min lokala ICA i byn. Lite osminkad, rufsig och tar på mig vad som hänger närmast. Och var hemma igen på en halvtimme. Häftigt.

Jag skulle lätt kunna vänja mig vid detta.

Min plats i solen

Frid och fröjd

Både nyckel och snickare funna! Vi är på plats i ett sommartomt Stockholm. Lite brus från parken men inget skrål än så länge. Bara tisdag och inte så varmt.

Nu ska vi leva stadsliv några dagar. Huset blir omhändertaget av grannen. Ska bli spännande att komma hem. Nästan som typ "Simon & Thomas" eller något liknande program. Fast minus stylingen och piffingen misstänker jag. Det här blir liksom bara grovjobbet. Resten får vi fixa själva.

Har fått rapporter från de sju haven och de verkar ha det bra.

Packad och klar

Sitter i trappan och väntar. Det finns inget annat att sitta på just nu. Hela huset är inpackat i täckplast och dörrar är igentejpade. Här ska byggas om. Det ska rivas vägg och sättas upp vägg. Fast på olika ställen då. Det vet man ju sedan gammalt att riva vägg dammar. Ett fint, fint damm som tar sig in överallt. Täcka över, plocka undan, tejpa igen, är det som gäller. Hela huset.

Grannen som är snickare flyttar in till oss och bor här och vi flyttar ut. Schysst deal.

Fast för att kunna bo någon annan stans så måste man ha nyckel dit. Det underlättar en del. Ibland kör det ihop sig. Saker befinner sig inte där man hade tänkt sig.

Jag sitter i trappan och väntar på snickare och på nyckel. F är ute på jakt efter det ena och jag jagar det andra per telefon.

Nu håller vi tummarna för att alla tidsplaner håller.

Solokvist

Jag vet att jag tjatar om det här med tystnad. Men det är faktiskt en bristvara i dagens samhälle. Beror naturligtvis på var du bor. Men bor man i Stockholm eller dess omnejd så får du inte knäpptyst så ofta. Men igår lyckades vi. Båda barnen är på de sju haven (eller ok, någonstans i skärgården i alla fall) Nu är mina barn stora tonåringar och väsnas inte alltför mycket det kan jag verkligen inte påstå och jag vill vara noga med att poängtera att det INTE på något sätt är "skönt att de inte är hemma". Verkligen inte. Jag saknar de redan. Men det innebär ju att huset är mindre befolkat och det innebär i sin tur att det naturligtvis blir tystare. Två personer i stället för fyra, klart att det blir skillnad i ljud. Hur som helst, igår, mitt i den dallrande hettan, tog vi lunch med sill och potatis och gräddfil och kall öl på vår stora altan. De närmaste grannarna med små barn var bortresta och övriga grannar verkade också vara borta. Inga bilar. Inga gräsklippare (ingen som orkade i värmen). Bara stilla och tyst. Riktigt tyst. Magiskt.

Idag är jag solo en stund här hemma. Pysslar med lite smått och gott och fortsätter att njuta av tystnad och stillhet. Har ätit en äggmacka och en brieostmacka till lunch och ska nog göra mig en god kopp kaffe nu.

Förhoppningsvis drar vår ombyggnad av övervåningen igång till veckan. Mer om det sedan.

Nu - kaffe.

Hon kom in!

15 lyckades! Hon tog sig in på sitt förstahandsval till gymnasiet. Viktor Rydbergs Gymnasium i Djursholm. Hon är så glad! Vi är så glada! All hennes slit med sena kvällar med näsan i böcker och rapporter har lönat sig. Hon har nått sitt mål. Så här långt. Nu vidtar nya mål. Men just nu är det sommarlov som hon ska njuta av. I morgon bär det av ut på segling med fadern och brodern och gudfadern.

Lite vemodigt att lämna dem idag faktiskt. I 9 hela dagar ska de vara till sjöss. Här hemma blir det tomt och tyst. Lite skönt att vara för oss själva ska det bli. Men tomt också. Och tyst. Väldigt tyst.

Nu måste alltså vi prata?!