söndag 27 mars 2011

Vårbekännelser

Jag mår inte som allra bäst på våren. Konstigt nog. Dagarna blir längre, ljusare kvällar, sakta men säkert blir det varmare och varmare, vinterkläder plockas av allteftersom, vårblommor börjar titta upp ur jorden, en grönskande tid är i antågande. Vad finns det att inte tycka om i allt det? Men jag tycker också om allt det där. Men ändå. Inte riktigt på topp. Lite melankolisk. Lite låg. Trött. Prestationsångest och oro. Dåligt samvete. Jag borde - men orkar inte, har ingen lust. Vill kura. Orkar inte umgås. Men borde. För du ska ha stort umgänge och många vänner, det är nyttigt. Fast kanske inte för mig just nu. Eller kanske.

Men det går över. Det vet jag. Och jag har också förstått att jag inte är ensam om detta symtom. Många får vårdepressioner, även om jag inte vill kalla mig deprimerad precis. Det har märkligt nog med just ljuset att göra. För vissa människor kommer ljuset för fort och för mycket på något sätt. Kroppen och hjärnan hinner inte ställa om sig. Från mörker till allt detta ljus.

Jag känner mig något piggare nu än för någon vecka sedan. Därför kan jag skriva om det. När jag är mitt uppe i "deppet" så kan jag inte skriva. Jag brukar ju bli lite låg i årstidsskiftningen mellan sommar och höst också, fast tidigt, redan i September. Kanske är det så att just skiftningen i årstider, som jag egentligen tycker så mycket om, är det som gör mig trött och låg. När sedan årstiden är igång så mår jag toppen. Jag brukar må väldigt bra i november tex, till skillnad från många andra.

Jag har ju egentligen bestämt mig för att bara skriva om positiva saker och upplevelser på den här bloggen. För det är ju det positiva du ska fokusera på, då växer det. Det du fokuserar på växer. Men livet går ju upp och ner. Jag har blivit betydligt bättre på att fokusera på det positiva och bortse från tråkigheter. Mycket tack vare bloggandet faktiskt. Och min älskade F som ofta har en lättare syn på saker och ting, Och tack vare det så blir inte dipparna så djupa.

Sedan har jag en fantastisk man (som jag redan nämnt) och barn som inte tror att världen går under för att jag är lite tyst en dag. Eller två.

Nu ser jag fram emot tre intensiva kursdagar. Känner mig laddad. I våren.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar