tisdag 9 november 2010

Alla sorter behövs

Alla sorters människor behövs. Förmodligen. Det behövs en herrans massa olika människor för att befolka en hel värld, sa alltid min farmor.
Man blir ofta påmind om den saken när man åker tunnelbana i Stockholm, vilket jag gör varje dag.
I morse klev det på en man i trettioårsåldern iklädd svarta jeans och en röd t-shirt. Punkt. Han hade alltså inget mer på sig. Jag hade en plusgrad hemma i morse. Med sig hade han en sliten plastpåse från Sabis, troligen innehållande en matlåda. Han var hel och ren, lite smått tunnhårig, lite orakad men såg helt normal ut. Förutom klädvalet. Han tog upp en telefon och uppslukades av ett spel skulle jag tro. Vid Gamla Stan kliver han av för att byta tåg utan att ta blicken från telefonspelet. Men hallå, det kommer snö idag, hade jag velat säga. Jag kunde inte sluta titta på honom och försökte hitta en förklaring. Han kanske hade något fel på sin kroppsliga termostat. Han kanske helt enkelt var jättevarm. Eller så var han trots allt lite förvirrad och hade glömt att ta på sig allt hemma. Eller så både bor och jobbar han så nära tunnelbanestationer så att han knappt behöver vara ute under sin färd till jobbet. Fast han valde ju att byta tåg i Gamla Stan istället för Slussen där han ändå kunde stå inne. Han kanske var lite knasig trots allt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar