onsdag 4 april 2018

Det går i cykler

Ja, kanske är det så det är. Det går upp, det går ner. Inser när jag surfar runt bland bloggar jag brukade följa att alla har hamnat i samma svacka som jag. Bloggsvackan. Man tröttnar kanske helt enkelt. Det blir inte viktigt längre. Ger inte längre något. Eller åtminstone inte tillräckligt. Livet kommer emellan, eller så kommer kanske livet före. Det är ju en trevlig tanke trots allt.

Själv brottas jag med lust, ork, inspiration, fantasi. Det vill säga jag brottas med bristen på allt detta. Jag har hamnat i ett vakuum. En grop. Vill så mycket men vet inte var jag ska börja och det slutar med att jag inte orkar börja någonstans och hamnar framför TV'n eller datorn och en massa dumma serier istället.

Måla. Sy. Skriva. Yoga. Vill - men det vill sig inte. Eller är det bara tanken på de sakerna som lockar? Det låter fint i mitt huvud. Vill jag bara vara en sån som gör alla de sakerna. Kan det vara så illa...?

Sliter med en stresshals. Värre än någonsin. Men jag är inte stressad. Det mesta har lugnat sig. Så varför denna hals?

Vad är det jag missar? Vad är det jag inte fattar?

Tror jag väntar ut den här cykeln och ser var den tar mig....

torsdag 8 mars 2018

Hemmet 2.0

I vår eviga jakt efter nya köksstolar hittar vi istället en massa annat kul att uppdatera hemmet med. I just den här bilden finns dock inget nytt men jag älskar vår bokhylla så den fick komma med ändå. Jag kan liksom inte se mig mätt på den. Den innehåller det mesta.


Så sent som idag kom detta nya avlastningsbord hem till oss. Eller kom och kom, jag fick åka och hämta det såklart. Och lika självklart saknades det en liten tass för att bordet ska stå stabilt :-( Men det löser sig nog. Hoptimisterna är glada för deras nya hem (fast nu får faktiskt "säsongarna" ställa sig i garderoben till det blir påsk respektive jul igen) Och den gamla stolen från kungliga logen på Vasateatern ska få sig lite nytt tyg är tanken. Enfärgat tänker jag mig. Grönt eller gråsvart.


Det gamla slitna och urblekta bordet på jul från IKEA har äntligen bytts ut till denna  skönhet från Svenskt Tenn. Enkelt och lätt. Gör sig perfekt tillsammans med bröderna Jetson.


"Mitt" badrum på övervåningen lämnar ju mycket över till att önska. Sliten och ful inredning och kaklet ska vi inte ens tala om... Men jag brukar försöka piffa till det och rycka upp det så gott jag kan. Nu blev det gulddetaljer och lite grönt samt nya doftstickor som fick smyga sig in tillsammans med det käcka vinröda/rosa på väggarna. En handduk med insekt skojade jag till det med också.  Mmm, konstgjord andning ett tag till :-)

Men köksstolar? Icke.

fredag 9 februari 2018

Världen håller andan

Är det en olympiskt tävling i idrott eller är det ett politiskt toppmöte? Man kan undra. OS har förvisso alltid varit lite politiskt och det har väl blåst oroliga vindar kring det evenemanget förr men i år känns det nästan som att själva idrottsutövandet har hamnat i skymundan. I dag kändes det som att hela världen höll andan när Systern till nordkoreas ledare landade i sydkorea. Bara det faktum att det var ända sedan 50-talet som någon ledare (eller överhuvudtaget någon annan heller) från nordkorea satte sin fot i sydkorea gör ju det hela minst sagt spännande. Att de sedan ska sitta på samma läktare som representanter från USA som de helst inte vill prata med alls känns ju också som en extra krydda. Jag vet inte om jag hade velat sitta på den arenan i dag faktiskt. Med två skjutgalna fingrar på kärnvapenknapparna där hemma i respektive land. Jag kan bara tänka mig säkerhetspådraget kring detta evenemang, vilken mardröm att rodda det.

Sedan har vi den här grejen med att syd och nordkorea skulle gå in tillsammans på invigningen, vad var det för ryck? Ett närmande. Nja, det lär ju dröja innan de blir kompisar igen. Kim är inte "mogen" för det ännu hörde jag på radion idag. Blir han någonsin det kan man ju undra...

Nu var säkert invigningen spektakulär och vacker det tvivlar jag inte på. Jag har alltså inte sett den. Jag är inget OS-fan, inget sportfan överhuvudtaget men i år blir jag ändå lite nyfiken. Får nog titta ikapp invigningen på play nån dag. 

Nu när själva invigningen är över kanske världen kan andas ut - eller så är det nu spänningen börjar. Inget vet hur detta kommer att sluta.

söndag 4 februari 2018

Hur??

Hur överlever man? Hur går man vidare? Hur i hela världen kan en människa drabbas så. En människa som dessutom, tragiskt nog, inte är ensam om att ha det fördärvligt och ändå leva vidare...

Jag har tittat på dokumentär igen. Och som vanligt är det trassliga och eländiga förhållanden i USA det handlar om. USA, landet där allt är möjligt. Ja - allt. Även det mest tragiska. Dokumentären jag såg idag handlade om en kvinna. En vit kvinna. Med trasslig uppväxt, droger i bagaget, blir med barn tidigt, pappan (med psykiska problem) drar, träffar ny man, får nytt barn, pappan (den här med alkoholproblem) drar han också. Vi får se hemmafilmer från jul och födelsedagar och barnens lek tillsammans. Det ser ändå helt ok ut. Normalt. Men när yngsta flickan är fyra år och pojken 13 så hugger den 13 åriga pojken ihjäl sin lillasyster med kökskniven. 17 knivhugg.

Hur överlever du som mamma detta?? Hur??

Det var till och med jobbigt att skriva om det här ovanför. Hur??

Sonen hamnar i någon sorts ungdomsvård och flyttas sedan, när han är stor nog, till riktig fängelse. Blir eventuellt villkorligt frigiven när han är 33.

Din son sitter i fängelse för att ha mördat din dotter.

Hur fan lever du vidare efter det?

Jag fattar inte.

Jag ska sluta titta på dokumentärer. Det gör för ont.

lördag 3 februari 2018

Tour of Småland


I torsdags tog jag tåget söderut med första stop i Värnamo, via Alvesta. Intressant det här med tåg, vilket nätverk av spår, stationer och tidtabeller. För min del har hela min Smålandsturne' med tåg flutit på exemplariskt, med avgångar och ankomster prick på tidtabell. Mitt första stop var alltså vårt kontor i Värnamo. Lite arbete och möten med trevliga kollegor. Och se så fint kontoret är, men stora konstverk på väggarna. Det är min kollega Maria's man som är konstnär. Christian Immonen heter han. Ett namn att lägga på minnet...



Värnamo by night. Bild tagen från mitt fönster på femte våningen på hotellet med vy ut över Värnamo city :-)
Kvällen spenderades tillsammans med kollega och lite vin och hamburgare på "Harrys". Väldigt trevligt. Tidig kväll blev det och jag somnade gott.



Sedan bar det vidare med Krösatåget mot Växjö där sonen mötte mig på stationen och vi tog bussen ut till Linneuniversitetets Campus där han bor. Trevligt litet studentrum där jag passade på att sträcka ut mig lite på soffan.




På kvällen blev det fantastiskt god mat på italienska Massimo i Växjö. Men först lite bubbel i baren.



Alltså den här killen, min fina son. Så klok. Så trygg och stabil i sin tillvaro. Så duktig och omtänksam. Vi hade en mycket trevlig kväll med djupa samtal. Nyttigt!




Detta snökaos lämnade jag bakom mig i Växjö. Men tågen gick ändå som de skulle, som tur var. Jag blev hämtad på Stockholms central av F och när vi kom hem konstaterade jag att min resa från Växjö central till Täby tog exakt 4 timmar. DET gör det inte med bil. Och definitivt inte i ett sånt här väder. Tåg blir det fler gånger kan jag säga. 

lördag 27 januari 2018

Upplevelsehelg


Upplever andning, meditation och stillhet. Upplever nya muskler och rörelsemönster. Upplever sol och vacker natur. Upplever god mat. Upplever tjusningen i att träffa nya människor, från länder långt från Sverige, långt från vår kultur. Och som vanligt är det den sistnämnda upplevelsen som ger starkast intryck. Positiva, starka och energifyllda kvinnor. Som har mer i sitt bagage än jag från en vanlig svensk förort. Och nu sitter vi här tillsammans och delar med oss av upplevelser och allt som händer i livet. Allt från mobbning till hårborttagning via längdskidor och hundraser. Kvinnor tillsammans. Människor.

Nu måste jag samla mig och smälta allt. Och sova.

Namaste!

fredag 26 januari 2018

Hår och yoga


Idag klippte jag till. Och klippte mig. Det är så skönt att gå till frisören och få lite omvårdnad. Massage av hårbotten och ordentlig tvätt och slutligen bort med slitna toppar. Jag tog av lite gardinlängder runt ansiktet så att det blev lite mer frisyr av det hela. Men färgen den består. Eller snarare avsaknaden av den...



Och nu står yogamattan och väntar på att få åka på yoga och träningshelg i morgon. Ser så  mycket fram emot det. Bara vara. Äta gott. Umgås. Andas.

Namaste.