söndag 19 februari 2017

Är det någon ide att tända i vardagsrummet?

Berättigad fråga nu när befolkningen i huset har halverats. Det var dock inte vi som ställde den. F mötte bekanta på ICA som lever samma tillvaro (tillika resten av bekantskapskretsen) som ställde sig frågan. Rummen står tomma liksom. Fast nu i helgen har vi faktiskt dottern hemma tillfälligt. Det var visst nån fest som lockade i huvudstaden. 

Annars har vi nu precis avverkat en vecka helt själva i huset. I Kina rullar resan på och vi har fått en och annan uppdatering. Ibland är det svårt när ingen kan engelska och allt fungerar väldigt annorlunda än här hemma. Men de verkar ha det bra. Nu senast har de sett teracotta-armén i Xian. Häftigt ändå att han faktiskt är DÄR. 

I övrigt går min tid numera åt till att jobba. Och träna. Och sova. Äta? Nja, lite si och så har vi det med mathållningen men vi får väl skärpa oss...



Och, tja, shoppa... Jag hade precis konstaterat att jag verkligen inte behöver något mer i garderoben när jag ramlade över ett par byxor på Cos. De perfekta byxorna som jag har letat efter. Nu kommer de äntligen de där lite kortare och vida byxorna. Syns lite dåligt på bilden men de är grå i ett underbart mjukt tyg. Nästan som mjukisbyxor :-) 




Och sen ramlade jag över de här godingarna på HM av alla ställen. Jättesköna skinnskor i mörkt vinrött. På REA och allt. Den här skomodellen och korta vida byxor med stor vit skjorta till blir min nya outfit nu framöver tror jag. Precis jag. 

söndag 12 februari 2017

Dagen efter

Gårdagen blev en dag att minnas. Den började på Arlanda med att vi vinkade av sonen med kompis för avresa mot Kina. Jag var lugn och fin. Men sedan kom den där molande oron. Det känns som att vara konstant nervös inför något. Men i takt med att dagen gick avtog det mer och mer. Jag har nu idag pratat med honom och de är framme i Peking. Allting är väldigt annorlunda... Första lunchen blev snabbnudlar på rummet... De kommer att vänja sig.
Sån tur att eftermiddagen skulle spenderas med goda vänner på Hotell Kristina i Sigtuna så att jag fick annat att tänka på. "Temptation dinner" stod på menyn. Detta äventyr var en födelsedagspresent från hela kompsigänget. Det fick också bli en repris på 50-årskalasklänningen.

Ja, vad ska man säga...det var en spännande middag med lite "burlesk-tema", väldigt speciellt utformad meny och presentation av mäträtterna (som var 6 stycken). Här ovan en maträttspresentation, dvs själva presentationen stod på baksidan av David H...










Nej vi rökte inte! Verkligen inte. I de här cigaretterna låg kryddorna till blomkålscremen och löjrommen, som serverades i en snusburk respektive tändsticksask. Hel cracy. Men mycket gott!









Stekte tonfisk på ett strykjärn gjorde vi dock. På riktigt!
























Den här lilla vovsingen mötte oss i entrén... Alltså, det här var en fantastiskt födelsedagspresent. Stort TACK hela "släkten". Ni vet vilka ni är :-)

Nu är jag EXTREMT trött. Gårdagen var en anspänning på alla sätt och senaste tidens fullspäckade schema på både jobb och hemma börjar ta ut sin rätt. Nu är maken och jag ensamma hemma i 5 veckor och jag ska försöka njuta av det. Om bara den där molande oroskänslan kan lägga sig... Men nu ska i alla fall JAG lägga mig.

fredag 10 februari 2017

Denna symbios!


Gahhh, denna symbios! Jag har pratat om den förut. Den här symbiosen som man lever i tillsammans med sina barn. Eller som åtminstone jag gör. Att leva sig in i sina barns känslor och sjukdomar och i princip ALLTING däremellan så till den milda grad att du upplever detsamma. Det är framför allt sonen som jag har den här kopplingen med. Han behöver bara andas att han mår illa eller har ont i halsen så känner jag av samma symtom. Med dottern ibland men inte lika tydligt. Har naturligtvis med oro att göra och sonen är minstingen och kommer alltid att vara. 

N U  S K A  H A N  Å K A  T I L L  K I N A

När han, för nästan ett halvår sedan, kom hem och berättade att han hade bokat resa tillsammans med en kompis till Kina höll jag på att tuppa av. HERREGUD, HUR ska det GÅ?? Sedan har ju tiden gått och jag har vant mig vid tanken. De har skaffat visum, kollat upp vaccinationer, bokat utflykter, växlat pengar mm. mm. Noga förberedelser. Resan är hyfsat organiserad med förbokade hotell och tågresor. Från Peking till Hongkong ska de ta sig med tåg. Sedan vidare från Hongkong till Australien för att besöka kompis som bor där.

H A N  Å K E R  I  M O R G O N

Jag har varit förvånansvärt lugn senaste tiden. Kan inte göra mer nu. Har köpt div mediciner, kollat försäkringar, förmanat, påmint, tipsat. 

Men nu. Kvällen innan. Alltså mina nerver. Vet inte vem som kommer att ha svårast att sova i natt, han eller jag. Strax före nio i morgon bitti kör vi ut till Arlanda. Kanske blir det bättre när han är iväg. Då kan jag ju verkligen inte göra mer. Bara att slappna av och förlita sig på att han klarar sig själv. Såklart att han gör. Och de är ju två. Kina, det är väl hyfsat civiliserat ändå. Va? 

Gaahhhh!

onsdag 8 februari 2017

Hoptismile



#februarifoton nr 8: NÅT GULT

Den här kommer att hamna i min samling så småningom, jag bara känner det :-)

Kan ju inte bli en bättre kombination. Både Hoptimist och Smiley. Den ultimata glädjespridaren.

Bara ett klick bort...

lördag 4 februari 2017

#Februarifoton


Jag är med i en utmaning på Instagram (där heter jag Susiluskan) som Lisa från Onekligen har startat. Lite kul ändå. Ett foto om dagen. Fast, jag glömmer hela tiden så jag får liksom fota ikapp ibland... 



söndag 29 januari 2017

Helgen tuffar på


Helgen tuffar på i ett behagligt tempo. Det är bara jag och sonen hemma och har så varit sedan i fredags. Maken är på event i Örebro och dotter, ja hon bor ju i Uppsala numera.  Men vi var hos henne minsann, sonen och jag. Igår, efter mitt core-pass, drog vi upp till studentstaden nummer ett. Först besökte vi dotterns korridor (lite studiebesök för nästa blivande student, han var dock inte särskilt imponerad av det här med korridor...well, well, man vänjer sig...) sedan drog vi ner på stan och åt lunch tillsammans med dotterns pojkvän som också pluggar här. Vi fick efter det en guidad tur bland nationerna och avslutade med att köpa med oss godfika och landade hemma hos pojkvän för kaffe och mysigt häng. Sedan bar det av hemåt igen. Så trevligt att kunna svischa upp några timmar bara. Till skillnad från studieåret i Visby där besöken behövde planeras något mer. Lördagskvällen spenderade jag i mitt favoritläge; i soffan med miljarder tända ljus och rökelse. Åt lite för mycket chips och lade mig lite för sent, men vad tusan, det är ju helg. 



Nu går vi baklänges till fredagen. Sonen och jag fixade en asiatisk middag hemma med laxsashimi, wakamesallad (sjögräs) och misosoppa. Tips; Salmalax, SÅ fantastisk god! Och instant misosoppa, hur god som helst, smakar precis som på restaurang. Vi åt i soffan framför TV'n och X-men på film. Alltså den där soffan... me like!



Om vi backar oss ännu längre bak i helgen till min hemfärd från jobbet i fredags så inträffade ovanstående... Den där Weekday-kassen ser ju sprängfylld ut... Men alltså när Weekday har REA då pratar vi ordentlig REA, 70%. Fast allt var inte till mig. Och något kommer jag att lämna tillbaka (surprise!?) MEN - ett par byxor, som var det egentliga målet med Weekdaybesöket, kommer att stanna och en stor vit skjorta. Sen slank jag in på Hope rakt över gatan (det är Götgatsbacken vi pratar om) och det är ju alltid farligt. Där hade rean nu nått 50% nivån vilket inte inträffar fören det bara är de riktigt udda storlekarna och plaggen kvar. Men se, en fantastisk svart omlottklänning i min storlek fanns kvar till 50%. Mycket underligt. Vad var det för fel på den? Inget, vad jag kunde se. Inte på mig i alla fall. Så den slog jag till på. Behövde dessutom en svart klänning. På riktigt. Har jag sagt att jag älskar kläder? 

Idag har vi söndag och jag ska ägna den åt lite administration och en liten skvätt jobb och någon maskin med tvätt och att leda ett Intervall Flex pass och att äntligen återse maken och äta middag tillsammans. 

söndag 22 januari 2017

Häpp!


Hur länge har vi inte pratat om att vi måste köpa en ny matta till köket, innan den gamla rullar ihop sig själv och ålar ut. Sju års matbordstjänst gör nämligen saker med en matta. Är den dessutom ganska ljus så kan ni ju tänka er själva...

Idag fick vi vi nog och åkte till matthuset för att åtminstone titta. Och - häpp - nu ligger den där, den nya. 

Ullmatta blev den den här gången, även fast vi tänkte sisal först. Snabba beslut, det är vi kända för i inredningsfrågor. Alltså det vill säga när vi väl har beslutat att något ska göras och vad som ska göras och när vi väl tar tag i genomförandet så är vi snabba i själva inköpsögonblicket med val av färg, form och mönster. 

Mycket nöjd!