söndag 25 september 2016

Det går an

Jomen det funkar faktiskt nu. Just nu. Jag funkar. Det går an.

Tillvaron känns fin. Saker har fallit på plats. Jag hinner med. Jag orkar. Jag skrattar. Jag njuter.

Det finns fortfarande saker kvar som måste planeras och till och med börjar bli hög tid för detta, men det stressar mig inte. Det löser sig (världens farligaste utryck men skönt att förhålla sig efter...)

Den här helgen har jag fått en hel del gjort men jag har gjort allt i extremt lugnt tempo. Jag åkte och storhandlade igår och verkligen strosade runt i den stora ICA butiken. Utan jäkt. Mycket trevligt. Idag har jag lagat en stor gryta fullproppad med kyckling, grönsaker och vin. Den står nu redo att bara kompletteras med ris och stekt spetskål till kvällens stora familjemiddag. Det blir en sen middag för att alla ungdomar ska hinna hem från helgutflykter och arbeten. Men tänk ändå, allihop, alla 6 på en och samma middag.

Snart blir det ett träningspass, en skön dusch och slutligen en skön söndagkväll med en stor middag.

Det går an nu.

fredag 23 september 2016

Changes


Min nya stil; Safari goes HipHop goes James May....:-) 

Hope såklart! Nya kollektionen. Changes, unisex, storlek 36/46....

torsdag 15 september 2016

26 år senare

 
Juni 1990
(Notera den käcka midjeväskan som nu 2016 gör sitt intåg i modevärlden igen)




September 2016

Håret är gråare, huden mindre elastisk, synen sämre, erfarenheterna fler, familjen större och en mängd andra skillnader finns - MEN både soffan i Torrevieja och jag själv är fortfarande desamma.

söndag 11 september 2016

Espania

Några snabba bilder från fyra fantastiska dagar med mina ungdomar hos pappa och Lola i Guardamar:


Fina pappa och hans lika fina Lola. Sån tur att de har varandra. 




Fina ungdomar. Här sitter vi i Torrevieja och väntar på att restaurangen vi tänkte gå till ska bli befolkad, vilket den inte blir fören framåt 22-snåret. 




Strandpromenaden i Torrevieja. Samma bild togs för ca 25 år sedan på samma plats. Ska försöka hitta den någonstans i gömmorna. 




En av våra luncher. Magiskt lätt friterad fisk och skaldjur i alla dess former. Mums!




En vy jag aldrig tröttnar på. Strand, hav, himmel. 




Paella såklart. Ingen resa till Spanien utan den. 




Kvällens outfit; "onepiece" inköpt på marknaden för en hundring. 




Borgen i Guardamar fick sig ett besök av mig och sonen sista dagen. Vi gillar historia. 




Ytterligare en självklarhet; Sangria. Gärna i plastglas på stranden. Mums igen!




Slutligen lilla Chicco. Så söt och väluppfostrad och glad och härlig på alla sätt. Han stod vid hissen och väntade på oss varje dag. 

lördag 27 augusti 2016

Livet

Ni som känner mig eller som har läst här ett tag vet att när det blir tyst på bloggen så är tillvaron inte på topp. Inte så att något dramatiskt har hänt eller att jag är sjuk eller så utan bara... inte på topp.

Drabbat av livet kanske. Livet går ju upp och ner. 

Jag brukar bli lite trött och låg i september. När jag för några år sedan var på ett besök på vårdcentralen så tittade min läkare i min journal och konstaterade att jag varje september de senaste åren hade sökt för diverse diffusa symtom som trötthet mm. Jag är väl en sån sort helt enkelt. Bara att åka med. 

Men nu är det ju inte september ännu utan faktiskt fortfarande augusti. Men ändå. 

Möjligen har livet nu dessutom satt sig i min rygg. Låsningar, ryggskottsvarianter och stelhet har avlöst varandra senaste tiden. Har nu varit hos kiropraktor två gånger och knäckt mig tillrätta. Men det tar ju ett tag innan det har lagt sig och just nu under pågående behandling blir det lite inflammationer och ömhet. Jympaförbud har jag också :-(

Försöker ändå att bara vara i detta lite låga, trötta, ömma tillstånd. Inte dra några växlar på det. Inte grotta i roten. Bara vara. Det går över. Kanske är det till och med lite skönt att bara köra på de låga växlarna. Cruisa fram i tillvaron och i tankar istället för att gasa för fullt på livets racingbana. 

Nästa helg tar livet med mig till Spanien tillsammans med mina två underbara ungdomar. Sol, värme, pappa och bara vi tre. Så efterlängtat. Så nödvändigt. Så rätt. 

söndag 7 augusti 2016

Helgen!


I torsdags (inte riktigt helg ännu alltså) tog jag och sonen en spontan AW. Han var i stan för att klippa sig och handla lite inför den stundande semesterresan, så vi passade på att ses. God mat och en öl/glas vin på Zink och mycket prat. Det blev en supertrevlig kväll helt enkelt. Kvalitetstid på hög nivå. Nu befinner han och flickvännen sig på Malta. 



Lördagen började med att jag skjutsade sonen med flickvän till centralen och bussen mot Skavsta och slutade med att jag hämtade dotter med pojkvän på Arlanda. Skiftbyte i ungdomsfabriken..:-) Däremellan spenderade jag några timmar bland blåbärsriset i skogen. En ljummen, skön och stilla eftermiddag med sol som strilade in mellan träden. Några liter blev det till slut. 




Idag söndag blev det en cykeltur med maken i den perfekta sensommarsolen. 




Fikastop längs vägen.




Och slutligen en öl och lite lounge-häng.  Kan ha varit en av de sista loungetillfällena faktiskt. En härlig helg på alla sätt. 

tisdag 2 augusti 2016

Tidig Susanne


Tänk vad är det med mammor och deras barns egenproducerade alster? Av extremt varierande kvalitet och verkshöjd dessutom. Att ha dessa föremål framme strax efter själva tillverkningen är väl en sak och kanske dessutom ett krav någonstans för barnets självkänsla. Och kanske är du en smula stolt själv också över vad din lilla telning har lyckats åstadkomma. Så klart.

Jag och sonen var hemma hos mormor/mamma i dag och fick smaskig middag och lite mysigt umgänge. Vi bytte lite saker med varandra också som brukligt. Dvd-filmer, mat, smycken, äppelpaj... ja lite så brukar det se ut.

Så helt plötsligt ser jag dem... Ja, jag har väl sett de stå där förut förstås men inte riktigt reflekterat över det. Men alltså - vi pratar 40 år! Jag kan väl ha varit 8-10 år när jag skapade dessa...varelser...

En liggande kanin.
En...städerska...? Eller...?
En blomsterflicka.

Och där står de. Fortfarande. Bra kvalitet uppenbarligen. Ja, de är faktiskt tillverkade av lera som har bränts i ugn och allt. Kaninen är till och med bränd med färgen så att det blev som glasyr. De andra är målade och lackade.

Lite gulligt ändå. Och rörande. Att de fortfarande står där på första parkett hemma hos mamma. Ja, bra för självkänslan helt enkelt. Även vid 49.

Och då har ni inte sett Megasen. Ska fota honom nästa gång :-)